Talkogänget

“Det är fint att talkogruppen alltid har ställt upp. Jag är stolt över att vi har åstadkommit det här och kommer aldrig glömma de som har stöttat och sponsrat museet” – Pentti Kronqvist

Nanoq-museet är speciellt unikt, eftersom det enbart är byggt med hjälp av frivillig arbetskraft och donationer. Något lån har aldrig tagits. 

Nanoqs talkomedlemmar var flitiga och professionella. Vissa var pensionerade yrkeskunniga från byggbranschen, andra var fortfarande anställda och mångkunniga. Talkogänget bestod av byggnadsmästare så som murare, snickare och elektriker, men det fanns också andra som deltog som kom från andra branscher än byggnadsbranschen.

Alla hade ett gemensamt mål och det fanns en stark vilja att arbetet skulle vara av kvalitet och utföras med noggrannhet. Under arbetet sammansvetsades talkogänget, de litade på varandra och njöt av varandras sällskap. Även om arbetet ibland väldigt hårt och intensivt, kom de ändå ihåg att samtidigt ha det roligt.

Talkogänget samlade också in pengar till museets verksamhet genom att ordna kaféverksamhet på torget under Jakobs Dagar och sälja posters på bilder som Pentti tagit under sina resor. Inför sommar gudstjänsterna som ordnades vid Nanoq varje år, kokade talkogänget laxsoppa på soppköket att säljas efteråt.

“Vid museet glömde vi titlarna och alla var jämställda och jobbade mot samma mål. Vi kompletterade varandra och var kompisar. Gemenskapen och sociala samvaron var nog det bästa i det hela för oss alla, kaffepauserna i Storstugan mellan varven var roliga och förstås hade vi också bra fester som motvikt till hårt arbete. Ingen var här mot sin vilja. Många timmar var vi här, men se nu på kvaliteten på jobbet, snyggt och fint, ingen fick slarva.  Nog är det ju häftigt att vi byggt det här, varje sten, varje spik har gänget lagt på plats och spikat ihop” – Carl-Gustav Eriksson, talkomedlem